Bill Evans

Född i Plainfield, New Jersey 1929 och främst verksam i New York har Bill Evans djupt präglat modern jazz genom ett pianostill där cool jazz, post-bop och modal jazz sammanflätas, med en harmoniuppfattning som närts av Debussy, Ravel och Bach. Efter studier i klassisk musik vid Southeastern Louisiana College och därefter vid Mannes School of Music framträdde Evans i andra hälften av 1950-talet, först hos George Russell, sedan i Miles Daviss sextett, där han deltog i inspelningen av Kind of Blue 1959. Samma år gjorde Evans sitt personliga universum tydligare med Everybody Digs Bill Evans, innan han utvecklade trioformen, central i hans karriär. Trion med Scott LaFaro och Paul Motian förblev en viktig referenspunkt i hans bana och dokumenterades i Portrait in Jazz (1959), Explorations (1961), Sunday at the Village Vanguard (1961) och Waltz for Debby (1962). Hans spel, direkt igenkännbart, vilar på luftiga voicings, en flexibel puls, sjungande melodilinjer och en konstant dialog med kontrabass och trummor. Genom åren fortsätter Evans detta arbete med Chuck Israels och senare Eddie Gómez, parallellt med samarbeten med Jim Hall, Stan Getz, Monica Zetterlund och Tony Bennett. Bland hans mest märkvärda inspelningar finns Conversations with Myself (1963), Alone (1968) och The Tony Bennett/Bill Evans Album (1975). Död i New York 1980 lämnar Bill Evans efter sig ett arv som i hög grad har påverkat jazzpianot och ett repertoar där stycken som Waltz for Debby, Peace Piece och Time Remembered har blivit standards.