John Coltrane

Född i Hamlet, North Carolina, 1926 och senare utbildad i Philadelphia, slog John Coltrane igenom under 1950-talet som en av de centrala tenorsaxofonisterna inom modern jazz, först inom bebop och hard bop, innan han utökade sitt språk till modal jazz, post-bop, free jazz och en mycket personlig form av spirituell jazz. Efter att ha spelat i grupper ledda av Dizzy Gillespie, Johnny Hodges och sedan Miles Davis, där han bland annat bidrog till modal jazz’ uppkomst, präglade Coltrane sin bana även genom samarbetet med Thelonious Monk 1957, ett nyckelögonblick i utvecklingen av hans frasering och improvisationsförmåga. Som ledare spelade han in Blue Train 1958, Giant Steps 1960, My Favorite Things 1961 och A Love Supreme 1965, album som utgör en bana från tät harmonisk skrivning till öppnare, upprepande och meditativa former. Hans kvartett med McCoy Tyner, Jimmy Garrison och Elvin Jones förblir kärnan i denna period, innan ankomsten av musiker som Eric Dolphy, Pharoah Sanders eller Rashied Ali i en mer fri och intensiv estetik. På tenor samt på soprano utvecklar John Coltrane en stram, rörlig klang, ofta genomträngd av långa fraser och en tydlig andlig sökande, näring även hämtad från indisk och afrikansk musik. Han avled 1967 i Huntington, New York, och John Coltrane behåller en särskild plats i jazzens historia under 1900-talet.