Nik Kershaw

Född i Bristol 1958 och uppvuxen i Ipswich, spelade Nik Kershaw i flera lokala band innan han gick solo i början av 1980‑talet. Hans låtskrivande hör hemma i brittisk pop med stark påverkan av synthpop och new wave, med låtar byggda kring keyboards, rena gitarrer och tajta melodier. Kershaw slog igenom 1984 med Human Racing, dragen av ”Wouldn’t It Be Good”, ”I Won’t Let the Sun Go Down on Me” och titelspåret ”Human Racing”, och gav senare samma år ut The Riddle, som etablerade ett tätare och mer sofistikerat sound. Efter Radio Musicola (1986) och The Works (1989) fortsatte han sin solokarriär samtidigt som han skrev låtar för andra artister — bland annat skrev han ”The One and Only” åt Chesney Hawkes 1991 — och samarbetade med Elton John och Tony Banks. Hans senare album är 15 Minutes (1999), To Be Frank (2001), You’ve Got to Laugh (2006), Ei8ht (2012) och Oxymoron (2020). Sceniskt verksam sedan 1980‑talet, växlar han mellan turnéer, akustiska format och festivaler som hyllar brittisk pop från den tiden.