Los Kjarkas

Los Kjarkas, grundat i Capinota i departementet Cochabamba i Bolivia, har sedan mitten av 1970‑talet utvecklat ett repertoar rotat i boliviansk andinsk folkmusik, mellan huayño, cueca, bailecito, saya och populära sånger med omsorgsfullt bearbetade vokalarrangemang. Los Kjarkas historia börjar kring bröderna Hermosa och Edgar Villarroel; efter flera omorganisationer etablerade sig gruppen varaktigt på scener i Bolivia och senare i Sydamerika, Europa, Japan och USA. Efter Bolivia 1976 finslipade Los Kjarkas en stil som blandar traditionella melodier, körskrivning och andinsk instrumentering, med skivor som Kutimuy (1979), Cóndor Mallku (1980) och Canto a la mujer de mi pueblo (1981). Deras repertoar spreds också långt utanför det folkloristiska fältet: Llorando se fue, komponerad i gruppen, anpassades senare internationellt till Lambada, vilket ledde till en välkänd rättstvist. Påverkade av kompositören Ulises Hermosas död 1992 fortsatte Los Kjarkas sin bana med Hermanos 1993, och nya generationer musiker anslöt sig till ensemblen med åren. Los Kjarkas gav dessutom ut 35 años 2006 och 45 Años La Leyenda Viva 2016.