Angélique Kidjo

Angélique Kidjo föddes 1960 i Ouidah i Benin och växte upp i en familj där teater, traditionella fon- och yoruba-sånger, afro-kubansk musik och europeisk pop möttes. Som tonåring debuterade hon i lokala konstellationer i Cotonou. Hon bosatte sig i Paris i mitten av 1980‑talet, blev en del av huvudstadens jazz-, funk- och ”world”-scener och utvecklade ett repertoar som förenar beninska rytmer, afro-pop, soul och karibiska influenser. Hennes första album med bred distribution, Parakou (1989), följdes av Logozo (1991), Ayé (1994) och Fifa (1996), som förankrade en stil byggd på västafrikansk polyrytmi, popsångens former och flerspråkig sång — bland annat på fon, yoruba, franska och engelska. Med Oremi (1998), därefter Black Ivory Soul (2002) och Oyaya! (2004), undersökte hon mer direkt sambanden mellan afrikansk musik, amerikansk soul och afro‑latinska traditioner, medan Djin Djin (2007) och Õÿö (2010) växlade mellan egna kompositioner och tolkningar av standards. Bosatt mellan Paris och New York spelade hon senare in Eve (2014), med fokus på afrikanska kvinnokörer, Remain in Light (2018), en fullständig tolkning av Talking Heads-albumet, Celia (2019), en hyllning till Celia Cruz, och Mother Nature (2021), som präglats av samarbeten med en ny generation afrikanska artister. Hon medverkar på många internationella festivaler, har samarbetat med musiker som Manu Dibango, Herbie Hancock och Tony Allen, och hennes roll som UNICEF-ambassadör har påverkat delar av hennes texter.