Hugues Aufray

Hugues Aufray, född 1929 i Neuilly-sur-Seine, utvecklade redan under 1950‑talet en bana som sångare och låtskrivare som gjorde honom till en bestående figur i den franskspråkiga chansonscenen. Efter starten i kabarén och ett första genombrott i början av 1960‑talet etablerade han sig med låtar som förde honom till stora scener i Frankrike och internationellt. Hans möte med Bob Dylans repertoar blev en viktig milstolpe: Aufray gjorde franska tolkningar av flera sånger av den amerikanske singer-songwritern och gav 1965 ut albumet Aufray chante Dylan, som blev ett av hans mest igenkännbara skivor. Under det följande decenniet drev han en rad projekt och spelade in uppmärksammade album som Hugues Aufray (1964), Le Cœur gros (1971) och Transatlantic (1977), samtidigt som han stärkte sin ställning i radio och tv. 1980‑ och 1990‑talen innebar en fortsatt utveckling med skivor som Atlantique (1988) och Hugues (1994) samt ett omfattande turnerande i både Frankrike och utlandet. Under 2000‑ och 2010‑talen återvände Aufray regelbundet till studion — bland annat med New Yorker (2009) och Troubador Since 1948 (2011) — och förlängde sitt arbete med tolkningar, låtskrivande och bearbetning av sitt eget katalog. Parallellt deltog han i olika kollektiva projekt och gjorde flera samarbeten, vilket visar på hans förankring i flera generationer av artister. Fortfarande aktiv upprätthåller han en kontinuerlig scennärvaro med jubileumsturnéer och konserter som belyser hela hans karriär. Mer än sjuttio år efter sina första steg är Hugues Aufray fortfarande förknippad med ett omfattande produktskap, format av en rad projekt, album och möten som byggt upp en lång, erkänd och fast förankrad karriär i den franska sångens historia.