Veronica Swift

Veronica Swift föddes i Charlottesville, Virginia, och växte upp i en jazzmiljö som dotter till pianisten Hod O’Brien och sångerskan Stephanie Nakasian; hon började uppträda med dem i mycket ung ålder. Hon spelade in sitt första album, Veronica’s House of Jazz, år 2004 och följde upp med It’s Great to Be Alive! 2007, innan hon studerade jazzsång vid Frost School of Music vid University of Miami, där hon tog examen 2016. Hennes bana ligger främst inom vokal jazz, bebop och straight‑ahead jazz, kännetecknad av mycket artikulerad sång, ett tydligt fraseringstänk och noggrannhet inför både standards och svingen i små akustiska ensembler. 2015 gav hon ut Lonely Woman och kom på andra plats i Thelonious Monk‑tävlingen. Bosatt i New York har hon bland annat uppträtt på Birdland och etablerat sin närvaro på den amerikanska jazzscenen samtidigt som hon samarbetat med musiker som Benny Green, Chris Botti, Michael Feinstein och Jazz at Lincoln Center Orchestra under Wynton Marsalis. Hennes diskografi fortsätter med Confessions (2019), This Bitter Earth (2021) och Veronica Swift (2023), där det senare visar ett bredare repertoar utan att förneka hennes jazzanknytning.