We Lost The Sea

Sedan slutet av 2000‑talet har We Lost The Sea utvecklat i Sydney, Australien, ett uttryck som rör sig mellan post‑rock, post‑metal och atmosfärisk rock — inledningsvis buren av skrikande sång för att successivt bli mer instrumental. Bildat kring en kärna av musiker från den lokala heavy‑scenen gav We Lost The Sea 2010 ut sitt första sludge‑/post‑metal‑album Crimea, följt av The Quietest Place on Earth 2012, där låtarna blir längre och ger mer utrymme åt gitarrtexturer och uppbyggnad av spänning. Efter sångaren Chris Torpys bortgång 2013 fortsatte bandet i instrumental form och finslipade ett långsammare, mer filmiskt och berättande låtskrivande. Denna utveckling manifesteras i Departure Songs (2015), ett konceptalbum om tragiska uppdrag och katastrofberättelser, och i Triumph & Disaster (2019), som ytterligare fördjupar arbetet med kontraster mellan ljudmassa, repetitiva melodiska motiv och kontemplativa atmosfärer. På scen förmedlar We Lost The Sea detta både massiva och melodiska sound i nätverk av oberoende spelställen och specialiserade festivaler, i Australien såväl som utomlands, samtidigt som de håller fast vid en kollektiv arbetsform där låtskrivandet växer fram ur långa utforskningar under repetitionerna.