MONO

Bildat i Tokyo 1999 har MONO utvecklats till ett japanskt instrumentalt kvartett beläget i skärningspunkten mellan post‑rock, orkesterrock och shoegaze‑liknande texturer. Redan med Under the Pipal Tree (2001) och One Step More and You Die (2002) etablerade MONO ett skrivsätt baserat på långa progresssioner, mättade gitarrer, upprepade motiv och en tydlig användning av dynamiska kontraster. Bandet vidgade sedan sitt uttryck med Walking Cloud and Deep Red Sky, Flag Fluttered and the Sun Shined (2004), det samarbetesprojektet Palmless Prayer / Mass Murder Refrain med World's End Girlfriend (2006) och Hymn to the Immortal Wind (2009), där stråkarrangemang och ett neoklassiskt anslag fick större betydelse. Flera av MONOs skivor spelades in med Steve Albini, i en estetik som bevarar rockens densitet samtidigt som den arbetar med tystnad, uppbyggnad av spänning och ljudlig rymd. Närvarande på post‑rock och experimentella scener i Europa, Nordamerika och Japan sedan 2000‑talet, fortsatte MONO denna bana med Nowhere Now Here (2019) och Pilgrimage of the Soul (2021), och bevarade ett vokal‑fritt musikaliskt språk byggt på upprepning, crescendon och kollisionen mellan melodisk ömtålighet och elektrisk detonering.