Yes

Bildades i London 1968 kring sångaren Jon Anderson och basisten Chris Squire, och Yes tillhör den brittiska progressive rock-våg som då växte fram mellan Londons klubbar och Europas stora scener. Bandet utvecklade snabbt ett uttryck som blandade psykedelisk rock, klassiska influenser och inslag av jazz, med långa låtar, flerskiktsstrukturer, uttalade vokalharmonier och omfattande instrumentala partier. Efter de två första albumen blev inriktningen tydligare med “The Yes Album” (1971), “Fragile” (1971) och “Close to the Edge” (1972), då gitarristen Steve Howe och senare keyboardisten Rick Wakeman bidrog till en estetik nära symfonisk rock. Genom många sättningar gick Yes under 1980‑talet över till mer kompakta format och ett mer publikvänligt rockljud med “90125” (1983), associerat med gitarristen Trevor Rabin och producenten Trevor Horn. Följande decennier har inneburit växlingar mellan perioder av relativ aktivitet och återgångar till ett mer utsträckt progressivt uttryck, som på “Talk” (1994), “The Ladder” (1999) och “Magnification” (2001). Efter Chris Squires bortgång 2015 tog Billy Sherwood över basen, medan sången har burits av Jon Davison sedan 2012. Yes fortsätter att uppträda på internationella scener och släppa nya studioutgivningar, bland annat “The Quest” (2021) och “Mirror to the Sky” (2023), och förlänger därigenom en ansats som kombinerar progressiv rock, art rock och melodiska inslag från deras olika perioder.