Taj Mahal

Taj Mahal, född 1942 i Harlem som Henry Saint Clair Fredericks Jr., växte upp i Springfield, Massachusetts i en familj präglad av gospel, jazz samt karibiska och sydstatliga rötter. Som sångare, låtskrivare och multiinstrumentalist etablerade han sig på 1960‑talets västkustscen för folk och blues — bland annat i gruppen Rising Sons tillsammans med Ry Cooder — innan han inledde en solokarriär på Columbia. Hans tidiga album, inklusive “Taj Mahal” (1968), “The Natch’l Blues” (1968) och “Giant Step/De Ole Folks at Home” (1969), lade grunden för en akustisk och elektrisk blues influerad av folk, rhythm and blues och afroamerikanska landsbygdstraditioner. Under 1970‑talet vidgade han sitt uttryck med skivor som “Recycling The Blues & Other Related Stuff” (1972) och “Mo’ Roots” (1974) mot karibiska, afrikanska och hawaiianska musiktraditioner och undersökte kopplingarna mellan blues, calypso, reggae, highlife och Stilla havets ömusik. Bosatt vid olika tidpunkter i Kalifornien och senare på Hawaii samarbetade Taj Mahal med musiker från olika amerikanska och afrikanska scener och uppträdde på internationella festivaler. Senare projekt, såsom “Maestro” (2008), “TajMo” med Keb’ Mo’ (2017) och “Savoy” (2023), fortsätter detta arbete med att korsa blues, jazz, äldre swing och afroamerikansk populärmusik och gör Taj Mahal till en central gestalt inom roots‑musiken och dess transatlantiska rörelser.