Sergei Rachmaninoff

Född 1873 i Semionovo i Novgorodguvernementet i ryska imperiet, gjorde Sergei Rachmaninoff sig först känd som pianist, kompositör och dirigent, utbildad vid konservatorierna i Sankt Petersburg och Moskva hos bland andra Nikolaj Zverev, Anton Arenski och Sergej Tanejew. Hans komponerande hör till den ryska postromantiken, med tyngdpunkt på långa melodiska linjer, täta harmonier, klocklika klangfärger och en central roll för pianot. Efter tidiga framgångar skrev han operan Aleko 1892 men gick igenom en kris efter fiaskot med Sinfonie nr 1 1897. Hans återkomst manifesterades med Pianokonsert nr 2 1901, följd av Sinfonie nr 2 1907, det symfoniska diktverket Dödens ö 1909 och Pianokonsert nr 3 samma år. Rachmaninoff dirigerade senare vid Bolsjoj, vistades i Dresden och bedrev en internationell karriär som förde honom till USA, där han spelade med stora orkestrar och samarbetade bland andra med Gustav Mahler. Tvingad i exil efter revolutionen 1917 bosatte han sig 1918 i USA, där konsertverksamheten fick företräde framför komponerandet, utan att dock upphöra helt, vilket Rhapsody on a Theme of Paganini (1934), Sinfonie nr 3 (1936) och Symfoniska danser (1940) vittnar om.