Johannes Brahms

Född i Hamburg 1833 och död i Wien 1897 tillhör Johannes Brahms den tyska romantiken, samtidigt som han förblir starkt fäst vid de former som han ärvt från Bach, Beethoven, Mozart och Schubert. Pianist och dirigent såväl som kompositör gjorde Brahms sig tidigt känd inom de germanska musikmiljöerna, särskilt efter mötet med Joseph Joachim och sedan med Robert och Clara Schumann i 1853, ett avgörande ögonblick i hans framväxt. Fast bosatt i Wien från 1860-talets början utvecklar han en tät, stram och uttrycksfull kompositionsteknik, grundad i tematisk arbetsmetodik, kontrapunkt och ett konstant balanserat förhållande mellan romantisk lyrik och klassisk arkitektur. Hans katalog omfattar nästan alla genrer utom opera, från kammarmusi k till stora kör- och symfoniska verk, särskilt Ein Deutsches Requiem op. 45 (1868), Symfonierna nr 1 (1876), nr 2 (1877), nr 3 (1883) och nr 4 (1885), Violinkonsert op. 77 (1878), Pianokonsert nr 2 op. 83 (1881), samt ett omfattande antal lied, pianostycken och kammermusikverk. Brahms besökte konsertscenerna i Tyskland, Österrike och Schweiz och upprätthöll samtidigt nära förbindelser med artister som Clara Schumann, Joseph Joachim och Richard Mühlfeld, vilka följde utvecklingen av hans verk.