Santana

Upptäckt i slutet av 1960‑talet etablerade den mexikanske gitarristen Carlos Santana, kort Santana, tidigt en blandning av psykedelisk rock, blues, jazz och afro‑latinsk musik, präglad av framträdande percussion och långa instrumentala partier. Genombrottet vid Woodstock‑festivalen 1969 följdes samma år av albumet 'Santana', därefter 'Abraxas' (1970) och 'Santana III' (1971), som befäste denna latinrock‑formel där orgel, elgitarrer och rytmer inspirerade av salsa och mambo förenas. Under 1970‑talet lutade Santana ibland mot jazzrock och fusion, särskilt med 'Caravanserai' (1972), samtidigt som bandets sättning regelbundet förnyades kring Carlos Santana, den ende fasta medlemmen i projektet. 1980‑talet förde in fler pop‑ och FM‑rockelement, exempelvis på 'Zebop!' (1981). År 1999 återfick Santana stor internationell synlighet med 'Supernatural', ett album med vokalsamarbeten hämtade från pop och nordamerikansk R&B, och fortsatte i liknande stil med 'Shaman' (2002) och 'All That I Am' (2005). Gruppen återgick senare till mer direkt rockiga och latinska ljudbilder med 'Corazón' (2014), 'Santana IV' (2016) och 'Africa Speaks' (2019), och bibehöll därigenom kontinuiteten i en hybrid identitet där improvisation, latinamerikanska influenser och låtformat samexisterar.