Ghostpoet

Född i London 1983 som Obaro Ejimiwe, växte Ghostpoet upp i södra delar av den brittiska huvudstaden i en familj med nigerianska och dominikanska rötter, innan han bodde i Coventry och återvände till London; i dag bor han i Berlin. Sedan slutet av 2000‑talet har Ghostpoet utvecklat ett uttryck i gränslandet mellan spoken word, experimentell hiphop, trip‑hop, electronica och en mörk pop nära alt‑rock, bärs av en djup, ofta halvpratande röst och av nattliga, spända atmosfärer. Efter tidiga framträdanden på projekt kopplade till Micachu och Kwes gav han själv ut EP:n The Sound of Strangers 2010 och har publicerat Peanut Butter Blues & Melancholy Jam (2011), Some Say I So I Say Light (2013), Shedding Skin (2015), Dark Days + Canapés (2017) och I Grow Tired But Dare Not Fall Asleep (2020). Ghostpoet har också samarbetat med Massive Attack, bland annat på Come Near Me (2016), och Shedding Skin gästas av bland andra Nadine Shah, Lucy Rose och Mélanie De Biasio. Han finns både på festivalscener och i mer elektroniska eller tvärvetenskapliga format, och två av hans album, Peanut Butter Blues & Melancholy Jam och Shedding Skin, nominerades till Mercury Prize. Sedan 2021 har Obaro Ejimiwe dessutom utvidgat sin praktik till installation, fotografi, video och sound art.