Death in Vegas

Uppkommet i London i mitten av 1990‑talet kring Richard Fearless, började Death in Vegas först som en duo för att sedan utvecklas till ett mer flexibelt projekt placerat mellan rock och elektronisk musik. De trädde fram på den brittiska scenen med ett sound som blandar big beat, trip‑hop, dub, psykedelika och post‑punk‑spänning — först på Dead Elvis (1997) och därefter på The Contino Sessions (1999), där röster och gästartister får en större roll. Richard Fearless utvecklade en estetik baserad på klubbrytmer, raspiga gitarrer, repetitiva loopar och mörka atmosfärer hämtade från krautrock och experimentell rock. Samarbeten med bland andra Iggy Pop, Bobby Gillespie, Hope Sandoval och Liam Gallagher följde denna väg mellan DJ‑kultur, studiobaserat arbete och indierockscener. Scorpio Rising (2002) förlänger detta möte mellan elektronisk musik, motorik‑rock och psykedelika, medan Satan's Circus (2004) för Death in Vegas mot en mer tydligt techno‑ och acidinriktad approach. Efter en period med mer sporadisk aktivitet återvände Death in Vegas med Trans‑Love Energies (2011) och Transmission (2016), fortfarande under Richard Fearless' ledning.