In Extremo

Bildat i Berlin 1995 kring Michael Robert Rhein består In Extremo idag av sex musiker och utvecklades ur två inledningsvis separata spår: ett akustiskt, medeltidsinspirerat ensemble och ett rockprojekt som slogs samman i slutet av 1990‑talet. In Extremos musik befinner sig i skärningspunkten mellan metal, folkrock och äldre repertoarer, med central användning av säckpipor, schalmejer, vevliror, harpor eller lutor tillsammans med elgitarrer, bas och trummor. De första skivorna — In Extremo (ofta kallad "Gold") 1997, följt av Hameln och Weckt die Toten! 1998 — fastlade denna hybrida formel, som fortsattes med Verehrt und angespien (1999), Sünder ohne Zügel (2001) och 7 (2003). Texterna varvas mellan samtida tyska, bearbetningar av medeltida källor och inslag på latin, occitaniska eller fornnordiska, i ett uttryck som blandar rockrefränger och traditionella motiv. Lika närvarande på medeltidsmarknader som i konserthallar och rockfestivaler har In Extremo bevarat denna dubbla identitet på albumen Mein rasend Herz (2005), Sängerkrieg (2008), Sterneneisen (2011), Kunstraub (2013), Quid Pro Quo (2016), Kompass zur Sonne (2020) och Wolkenschieber (2024). Sedan 2010 är Florian Speckardt trummis.