Wishbone Ash

Formades i slutet av 1960‑talet i Torquay i södra England och tillhör Wishbone Ash den brittiska rockvåg som förenar blues, hard rock och tidiga progressiva influenser. Runt basisten och sångaren Martin Turner, trummisen Steve Upton och gitarristerna Andy Powell och Ted Turner utvecklade bandet tidigt en karaktäristisk stil baserad på dubbla gitarrer, melodiska harmonilinjer och långa instrumentala partier. Wishbone Ash gav ut sitt första självtitulerade album 1970, följt av Pilgrimage 1971 och Argus 1972 — en skiva där folkinslag och ett mer berättande låtskrivande träder fram — innan Wishbone Four (1973) och There's the Rub (1974) etablerade bandet på de europeiska och nordamerikanska rockscenerna. Under 1970‑ och 1980‑talen genomgick Wishbone Ash flera medlemsförändringar och utforskade uttryck som sträckte sig från mer direkt hard rock till mer melodiska kompositioner, samtidigt som fokus förblev dialogen mellan de två gitarrerna. Från 1990‑talet stabiliserade Andy Powell en ny konstellation av Wishbone Ash, som fortsatte att växla mellan turnéer och studioproduktioner, särskilt med Bona Fide (2002) och Blue Horizon (2014), och bibehöll därigenom sitt tillvägagångssätt som blandar klassisk rock, progressiva inslag och ballader med avskalade arrangemang.