Whitesnake

Whitesnake bildades i slutet av 1970‑talet i London kring den tidigare Deep Purple‑sångaren David Coverdale och etablerade sig först som ett hard rock‑band starkt präglat av blues, med soulinfluenser från Coverdales solokarriärs början. Besättningen har varierat över tid och har innefattat gitarrister som Micky Moody, Bernie Marsden, John Sykes och senare Steve Vai och Doug Aldrich, medan fokus hela tiden legat på Coverdales röst och låtskrivande. Tidiga album som “Trouble” (1978) och “Lovehunter” (1979) var förankrade i den brittiska rockscenen, innan “Ready an’ Willing” (1980) och “Slide It In” (1984) befäste en mer nervig stil med bluesiga riff, melodiska refränger och tydliga rytmsektioner. Med “Whitesnake” (1987), ofta kallat “1987”, förstärkte gruppen en hard rock-/glam metal‑estetik, bärande av powerballader och lenare produktion, vilket säkrade deras plats på stora internationella scener. “Slip of the Tongue” (1989) fortsatte i samma riktning; därefter drog sig Whitesnake tillbaka något innan de från 2000‑talet återkom regelbundet i studio och på turné, bland annat med “Good to Be Bad” (2008) och “Flesh & Blood” (2019). Idag befinner sig Whitesnake i skärningspunkten mellan melodisk hard rock, blues rock och lättillgänglig heavy metal, med återtolkningar av sitt eget katalog, blinkningar mot Deep Purple och nyskriven musik.