Thomas Dolby

Född i London 1958 som Thomas Morgan Robertson, etablerade sig Thomas Dolby i början av 1980‑talet som en tongivande gestalt i brittisk new wave med en popförfattning präglad av synthpop, funk, ambient och ofta filmiska arrangemang. Efter en period i Camera Club tillsammans med Bruce Woolley följde han Lene Lovich som keyboardist, skrev låten ”New Toy” åt henne och utvecklade parallellt en karriär som studiomusiker och producent. Hans solokarriär inleddes med The Golden Age of Wireless (1982), följt av The Flat Earth (1984), där hans elektroniska ansats förenas med soul, jazz och en mer sofistikerad pop; denna period innefattar också låtarna ”She Blinded Me with Science” och ”Hyperactive!”. Dolby vidgade senare sitt uttryck med Aliens Ate My Buick (1988), tydligt mer funk‑präglat, och Astronauts & Heretics (1992), som införlivar amerikanska, roots‑ och akustiska influenser. Parallellt har han samarbetat med artister som Prefab Sprout, Joni Mitchell och David Bowie, komponerat för film och datorspel och tillbringade delar av 1990‑talet utanför scenerna för att utveckla projekt inom digitalt ljud. Han återvände med skivan A Map of the Floating City (2011), ett album som bygger vidare på hans intresse för ljudberättande, skiftande stämningar och hybridiska popformer.