Sigh

Bildat i Tokyo 1989 kring Mirai Kawashima, framträdde Sigh först i spåren av den nordiska black metal-scenen för att snabbt utöka sitt uttryck till en experimentell metal där symfonisk komposition, avantgarde, progressiv metal och inslag av traditionell japansk musik möts. Efter demoinspelningarna 1990 och EP:n Requiem for Fools 1992 blev Sigh kontrakterade av Euronymous på Deathlike Silence, som gav ut Scorn Defeat 1993. Bandet fortsatte därefter med Infidel Art (1995), Hail Horror Hail (1997), Scenario IV: Dread Dreams (1999) och Imaginary Sonicscape (2001), ett album som ofta nämns i utvecklingen mot en friare, mer psykedelisk estetik. Genom medlemsbyten förblev Mirai Kawashima projektets kärna, medan Dr. Mikannibal med saxofon och sång från 2007 blev ett framträdande inslag i Sighs ljudidentitet. Hangman’s Hymn (2007), Scenes from Hell (2010), In Somniphobia (2012), Graveward (2015), Heir to Despair (2018) och Shiki (2022) visar en stadig förkärlek för kontraster mellan extrem våldsamhet, orkesterarrangemang och komplexa konstruktioner. Efter att ha verkat på den internationella metalscenen, medverkat i filmen Global Metal och spelat på flera europeiska festivaler fungerar Sigh idag som en formation centrerad kring Mirai Kawashimas sammansatta universum, med Nozomu Wakai på gitarr sedan 2022.