Salif Keïta

Född 1949 i Djoliba, Mali, hör Salif Keïta till den mandingiska traditionen samtidigt som han utvecklat en afro‑pop som blandar griot‑arv, västerländska influenser och urbana klangfärger. Påverkad av sin födsel i en furstlig familj och av albinism, vände han sig tidigt till sång och gick i början av 1970‑talet med i Bamako‑bandet Rail Band, för att senare fortsätta med Les Ambassadeurs, en grupp som senare etablerade sig i Abidjan och var aktiv på västafrikanska scener. Från andra halvan av 1980‑talet inledde Keïta en solokarriär med bland annat “Soro” (1987), “Ko‑Yan” (1989) och “Amen” (1991), som etablerade en stil där kora‑linjer, elgitarrer, blås och percussion bär upp en hög, uttrycksfull röst. Album som “Folon… The Past” (1995), “Papa” (1999), “Moffou” (2002) och “M’Bemba” (2005) förlängde denna blandning av manding‑rytmer, pop, jazziga inslag och ibland subtila elektroniska texturer. Därefter fortsatte Salif Keïta att utforska dessa möten på “La Différence” (2009), “Talé” (2012) och “Un autre blanc” (2018), samtidigt som han ökade sina internationella samarbeten och genomförde projekt om minne, identitet och villkoren för personer med albinism i Afrika.