Romain Humeau

Född i Aix-en-Provence 1971 har Romain Humeau sedan mitten av 1990‑talet byggt upp en bana mellan fransk rock, poprock och chanson, med stor betoning på arrangemang och orkestrala texturer. Först aktiv i Oobik & The Pucks grundade han senare Eiffel tillsammans med Estelle Humeau och Nicolas Courret; bandet gjorde sig gällande på den franska rockscenen med ett nervöst, melodiskt låtskrivande ofta drivet av elgitarrer, samtidigt som det gav utrymme åt mer akustiska former. Parallellt med gruppen har Romain Humeau utvecklat en solodiskografi bestående av L’Éternité de l’instant (2005), Vendredi ou les Limbes du Pacifique (2015) — utformad kring en text av Michel Tournier för France Culture —, Mousquetaire #1 (2016), Mousquetaire #2 (2018) och Echos (2020). Hans bana innefattar också arbete som arrangör, producent och kompositör åt andra artister, särskilt på Noir Désirs Des visages des figures (2001) och tillsammans med Bernard Lavilliers på Baron Samedi (2013) och Acoustique (2014). Multiinstrumentalist, Romain Humeau för ju vidare samma kompositoriska känsla i sina egna projekt, i Eiffel och i sina samarbeten.