Our Lady Peace

Växte fram i Toronto 1992 kring sångaren Raine Maida och gitarristen Mike Turner och placerar sig Our Lady Peace i kanadensisk alternativ rock med en spänd låtskrivning, grungeinfluerade gitarrer och en mycket igenkännbar röst, ofta i falsett på de tidiga skivorna. Bandet gjorde sig först bemärkt med Naveed (1994) och förfinade sedan sitt uttryck på Clumsy (1997), Happiness... Is Not a Fish That You Can Catch (1999) och Spiritual Machines (2000), ett konceptalbum inspirerat av Ray Kurzweils arbeten. Under denna första period var Our Lady Peace flitigt ute på den nordamerikanska rockscenen, spelade på Woodstock 1999 och startade i Kanada den turnerande festivalen Summersault. En kursändring kom efter Mike Turners avhopp 2001 och Steve Mazurs tillträde: Gravity (2002) och Healthy in Paranoid Times (2005) antog en mer direkt form, mellan melodisk alternativ rock och post‑grunge. Efter en relativ paus fortsatte bandet med Burn Burn (2009), Curve (2012), Somethingness (2018) och Spiritual Machines 2 (2021), som förlänger universum från skivan 2000. Den nuvarande sättningen — Raine Maida, Duncan Coutts, Steve Mazur och Jason Pierce — växlar fortsatt mellan nervösa låtar, öppnare refränger och rocktexturer med atmosfäriska inslag.