Morton Feldman

Född i New York 1926 och avliden i Buffalo 1987 tillhör Morton Feldman den amerikanska nutidsmusiken under 1900‑talet, i skärningspunkten mellan experiment, obestämdhet och New York School tillsammans med John Cage, Earle Brown och Christian Wolff. Han utbildades bland andra hos Wallingford Riegger och Stefan Wolpe och utvecklade redan under 1950‑talet ett tonspråk som rörde sig bort från traditionella ramar för harmoni och serialism; han skrev även partitur med grafisk notering som lämnade en del av besluten åt utövarna. Hans möte med John Cage i New York 1950 spelade en central roll i hans bana, liksom hans nära förbindelser med bildkonsten och den abstrakta expressionismen. Från 1970‑talet riktade Feldman sin musik mot en mer precis rytmisk notering, samtidigt som han bibehöll ett språk av mycket återhållna dynamiker, asymmetriska motiv, sköra klangfärger och ett utdraget tidsförlopp. Verk som Rothko Chapel (1971), For Frank O’Hara (1973), operan Neither (1977) till en text av Samuel Beckett, String Quartet II (1983) och For Philip Guston (1984) visar denna utveckling mot långa, händelsefattiga former. Från 1973 undervisade Morton Feldman vid University at Buffalo, där han innehade en professur i komposition.