Nicolas Jules

Aktiv sedan mitten av 1990‑talet, började Nicolas Jules sin utveckling kring Poitiers, efter en sejour i rockgruppen Mama Vaudou, innan han som soloartist utvecklade ett låtskrivande fokuserat på den franska chanson-traditionen. Självlärd på gitarr bygger han ett universum där texten står i förgrunden, ofta i ett avskalat format med inslag av folk, blues och rock. Hans första publika anhalt var Francofolies de La Rochelle 1998, följt av Printemps de Bourges 1999 och festivalen Alors Chante! i Montauban 2000. Efter flera EP släppte han albumet Le Cœur sur la table 2004, därefter Powête 2008 och Shaker 2010, det sistnämnda inspelat i Montréal med Fred Boudreault, Urbain Desbois och Roland Bourbon, en musiker som regelbundet följer honom på scen. Hans diskografi försågs senare med bland annat La nuit était douce comme la queue rousse du diable au sortir du bain (2013), Crève-Silence (2017), Les Falaises (2019), Douze oiseaux dans la forêt de pylônes électriques (2020), Le Yéti (2021), Carnaval Sauvage (2022) och La reine du secourisme (2024). Parallellt med sin solokarriär är Nicolas Jules även medlem i Bancal Chéri och September Cohen.