Les Colocs

Bildat i början av 1990‑talet i Montréal hör det québecska bandet Les Colocs hemma i den franskspråkiga alternativa scenen genom att blanda rock, folk, ska, reggae och chanson. Runt låtskrivaren André “Dédé” Fortin fungerade Les Colocs som ett kollektiv där gitarrister, rytmsektion, munharmonika och blås samsades, med ett språk rotat i joual (det folkliga quebecska franskan) och det urbana vardagslivet. Debutalbumet, enkelt kallat “Les Colocs” (1993), etablerade ett repertoar där festliga låtar samexisterar med mörkare porträtt av kvarterslivet. “Atrocetomique” (1995) framhäver kontraster mellan rockenergi, dansanta rytmer och samhällsengagerade texter, medan “Dehors novembre” (1998), präglat av harmonikaspelarens Patrick Esposito Di Napolis död 1994, intar en allvarligare och mer introspektiv ton. Les Colocs tar öppet upp teman som fattigdom, utanförskap, nära relationer och québecsk identitet, samtidigt som de behåller en tillgänglig och direkt framtoning. Efter Dédé Fortins död 2000 upphörde bandet gradvis med sin verksamhet och lämnade efter sig en kompakt diskografi som fortsatt ger upphov till återutgivningar, scenhyllningar och forskning om den québecska sången på 1990‑talet.