Manu Chao

Född i Paris 1961 i en spansk exilfamilj, placerade sig Manu Chao först i den franska alternativscenen på 1980‑talet med Hot Pants och Los Carayos, innan han 1987 var med och grundade Mano Negra tillsammans med sin bror Antoine Chao och flera nära medarbetare. I Mano Negra blandade Manu Chao rock, punk, ska, reggae och latinamerikanska influenser på Patchanka (1988), Puta’s Fever (1989), King of Bongo (1991) och Casa Babylon (1994) i en nervig, blandad form som cirkulerade brett mellan Frankrike, Spanien och Latinamerika. Efter bandets splittring utvecklade han en mer rörlig karriär, närd av resor mellan Barcelona, Mexiko, Brasilien, Västafrika och andra internationella scener. Som soloartist föredrar Manu Chao flerspråkiga låtar på franska, spanska, engelska och portugisiska och en mer avskalad ljudbild där rumba, reggae, folk, akustisk rock och radio‑ eller gatuteman möts, särskilt på Clandestino (1998), Próxima Estación: Esperanza (2001), Sibérie m’était contéee (2004), La Radiolina (2007) och Viva Tu (2024). På scenen har han också utvecklat sina konstellationer med Radio Bemba och senare La Ventura, samtidigt som han fortsatt med sporadiska samarbeten, bland andra med Amadou och Mariam eller Calypso Rose.