Magma

Runt trummisen, sångaren och kompositören Christian Vander tog Magma form i Paris 1969, först tillsammans med basisten Francis Moze, i ett särpräglat möte mellan progressiv rock, jazz‑fusion, körmusik och repetitivt komponerande. Magma utvecklade tidigt ett eget universum, strukturerat av basostinaton, cykliska rytmer, röster som ofta behandlas kollektivt, och användningen av kobaïanska, ett påhittat språk som följer en mytologi skapad av Vander. De första skivorna, Magma (1970) och 1001° Centigrades (1971), etablerar denna estetik före Mëkanïk Dëstruktïẁ Kömmandöh (1973), och därefter Köhntarkösz (1974), Üdü Wüdü (1976) och Attahk (1978), vilka visar varierande balanser mellan rockspänning, jazzimprovisation och vokalarbete. Under årens lopp har Magma fungerat som ett kollektiv med varierande konstellationer, med musiker från de franska jazz‑rock‑ och progressive‑scenerna, däribland Klaus Blasquiz, Stella Vander, Jannick Top och Bernard Paganotti. Efter en första period som avslutades på 1980‑talet återupptog Magma sin verksamhet i slutet av 1990‑talet och gav ut bland annat K.A (2004), Ëmëhntëhtt‑Ré (2009), Félicité Thösz (2012) och Zëss (2019), och förlängde ett repertoar där kompositionen spelar en central roll, både på scen och i studio.