Luz Casal

Född i Boimorto i Galicien växte Luz Casal delvis upp i Asturien innan hon slog sig ner i Madrid, där hon i början av 1980-talet anslöt sig till den spanska poprockscenen. Hennes första album, Luz (1982) och Los ojos del gato (1984), placerar henne i ett rock- och new wave-ställningstagande, med direkt låtskrivande och arrangemang präglade av tidens pop. Med åren breddade Luz Casal sitt repertoar mot mer melodisk pop, ballad och latinska former, samtidigt som hon behöll en återhållen tolkning och ett omedelbart igenkännbart mörkt röstläge. A contraluz (1991) markerade ett vägskäl, när Pedro Almodóvar använde hennes versioner av "Piensa en mí" och "Un año de amor" i Tacones lejanos. Luz Casal fortsatte denna estetiska förskjutning med Como la flor prometida (1995), Vida tóxica (2007), La pasión (2009), fokuserat på boleron, samt Almas gemelas (2013), Que corra el aire (2018) och Las ventanas de mi alma (2023). Mellan rock, popsång och det spanskspråkiga repertoaret har Luz Casal i flera decennier rört sig mellan scener i Spanien, Frankrike och Latinamerika.