Louis Winsberg

Född i Marseille 1963 utvecklar Louis Winsberg tidigt ett spel som närs av jazzen, klassisk gitarr och zigenarmusik från södra Frankrike, en medelhavsförankring som löper genom hela hans verk. Bosatt i Paris i slutet av 1970-talet blir han känd på jazzscenen i början av 1980-talet, särskilt efter att ha vunnit förstapriset som solist vid det nationella jazztävlingen i La Défense 1983, och senare som grundare av Sixun 1984 tillsammans med Jean-Pierre Como, Paco Séry, Michel Alibo, Alain Debiossat och Abdou M’Boup. Med denna grupp deltar Winsberg i uppkomsten av en fusion-jazz öppen för afrikanska rytmer, elektriska kretsar och kollektiv improvisation, från Nuit Blanche 1985 till Unixsity 2022. Parallellt följer Winsberg en personlig bana centrerad på korsningar mellan jazz, flamenco och medelhavsmusik, med album som Camino (1990), La Danse du Vent (1997), Jaleo (2001), Le Bal des Suds (2005), Marseille Marseille (2011), Gypsy Eyes (2014), Temps réel (2021) och Le Monde à l’envers (2022). Hans projekt tar ofta formen av trios, kvintetter eller kollektiva där strängar, röster och percussioner dialogerar, i en komponerande stil som noga uppmärksammar timbre och rytm. Genom åren har Louis Winsberg också samarbetat med Dee Dee Bridgewater, Sylvain Luc, André Charlier och Benoît Sourisse.