Les Ogres de Barback

Bildat i mitten av 1990‑talet i Parisregionen samlar Les Ogres de Barback syskonen Fred, Sam, Alice och Mathilde Burguière kring en fransk chanson som hämtar influenser från rock, folk och populärmusik från Europa och andra delar av världen. Kvartetten utvecklade tidigt ett sceniskt arbetssätt präglat av månginstrumentalism, täta akustiska arrangemang och en direkt relation till publiken – i kretsar av kafékonserter, oberoende scener och senare festivaler för samtida musik. De första skivsläppen, däribland albumet "Rue du temps" från 1997, placerade Les Ogres de Barback i en berättande chansontradition som uppmärksammar vardagsdetaljer och samhällsfrågor, med texter som växlar mellan intima berättelser, urbana krönikor och porträtt. Genom album som "Crocs" (2004), "Du simple au néant" (2007), "Comment je suis devenu voyageur" (2011), "Nos mains" (2015) och "Amours grises & colères rouges" (2019) vidgade gruppen sitt ljudspektrum med balkaniska färger, inslag av musette och elektrisk rock. Parallellt med diskografin har Les Ogres de Barback också drivit en serie projekt för barn och unga, inledd med det kollektiva projektet "La pittoresque histoire de Pitt Ocha" 2003, där många artister från chanson‑ och världsmusikscenen medverkade, och de har genomfört många sceniska samarbeten med den franska alternativa scenen, särskilt La Rue Kétanou och Les Hurlements d’Léo.