Juliette

Född i Paris 1962 och tidigt utbildad i piano, växte Juliette Noureddine upp mellan Suresnes och Toulouse, där hon gjorde sin scendebut i början av 1980‑talet, ofta i ett piano‑och‑sång‑format. Hon blev uppmärksammad vid Découvertes på Printemps de Bourges 1985 och 1986. Under namnet Juliette utvecklade hon en chanson française starkt knuten till tolkning, berättande och scennärvaro, med texter som blandar humor, porträtt, mörk fantasi och litterära referenser. Hennes universum hämtar influenser från kabarettraditionen, chanson réaliste, tango, jazz, latinamerikansk musik och en klassisk kulturkänsla som hörs både i harmonier och orkestreringar. Efter liveplattan ¿Qué tal? (1991) gav Juliette ut Irrésistible (1993), Rimes féminines (1996) och Assassins sans couteaux (1998), först med textförfattaren Pierre Philippe och senare med medarbetare som Didier Goret och François Rauber. Därefter följde Le Festin de Juliette (2002), Mutatis mutandis (2005), Bijoux et babioles (2008), No Parano (2011), Nour (2013), J’aime pas la chanson (2018) och Chansons de là où l’œil se pose (2023), producerad tillsammans med Renaud Letang. Juliette har också samarbetat med Jean Guidoni, Vincent Ségal och Olivia Ruiz och uppträtt på scener som L’Olympia, samtidigt som recitalen och pianokompositionen förblivit centrala i hennes arbete.