Hard-Ons

Hard-Ons bildades 1982 i Punchbowl i västra Sydney. Gruppen startade ursprungligen som en trio bestående av Peter Black, Ray Ahn och Keish de Silva, innan flera besättningsförändringar senare ledde till att trumslagaren Murray Ruse och sångaren Tim Rogers anslöt. Redan från början utvecklade Hard-Ons en blandning av punk rock, hardcore punk och power pop, genomsyrad av metalnära riff, mycket raka popmelodier samt surf- och psykedeliska inslag. Verksamma i den australiska undergrundsscenen på 1980‑talet agerade bandet till stor del självständigt, gav ut delar av sin produktion på egen hand och rörde sig även i de europeiska punkscenerna. De tidiga albumen Smell My Finger (1986), Dickcheese (1988), Love Is a Battlefield of Wounded Hearts (1989), Yummy! (1990) och Too Far Gone (1993) fastslog detta snabba, abrasiva och melodiska uttryck. Efter en splittring 1994 återförenades Hard-Ons 1997 och fortsatte sin diskografi med This Terrible Place... (2000), Very Exciting! (2003), Most People Are a Waste of Time (2006) och Most People Are Nicer Than Us (2007). Hard-Ons har även delat utgåvor med The Stupids, Celibate Rifles och Boom Boom Kid och spelat in med Henry Rollins. De senaste åren inkluderar So I Could Have Them Destroyed (2019), I’m Sorry Sir, That Riff’s Been Taken (2021), Ripper ’23 (2023) och I Like You a Lot Getting Older (2024).