Jan Garbarek

Född i Mysen, Norge, 1947 och uppvuxen i Oslo, etablerade sig Jan Garbarek redan i slutet av 1960‑talet på den europeiska jazzscenen med ett saxofonspel som har en klar, ofta spänt hållning, byggt på långa toner, rymd och stor ekonomi i uttrycket. Först uppmärksammad på inspelningar med George Russell, utvecklade Garbarek senare hos ECM en bana som förbinder modern jazz, avantgarde, skandinavisk folkmusik, ambient‑former och icke‑europeiska repertoarer. Album som Afric Pepperbird (1971), Triptykon (1973), Dis (1977), Twelve Moons (1993) och In Praise of Dreams (2004) visar denna utveckling mot ett mer öppet komponerande där improvisation möter kontemplativa klangvärldar och melodier inspirerade av nordiska traditioner. Garbarek verkade också brett inom jazz och tvärkonstnärliga sammanhang genom samarbeten med Keith Jarrett i European Quartet på Belonging (1974) och My Song (1978), liksom med Ralph Towner, Bill Frisell, Eberhard Weber, Trilok Gurtu och Zakir Hussain. Tillsammans med The Hilliard Ensemble förde han sitt språk vidare mot mötet mellan saxofon och tidig musik på Officium (1994), Mnemosyne (1999) och Officium Novum (2010).