Hubert-Félix Thiéfaine

Född i Dole i Jura 1948, började Hubert‑Félix Thiéfaine uppträda på Rive Gauches kabaréer i Paris i början av 1970‑talet, innan han 1978 gav ut Tout corps vivant branché sur le secteur étant appelé à s’émouvoir. Hans bana pendlar mellan chanson française, folkrock, blues och elektrisk rock; han skriver själv sina texter, som kännetecknas av ett sinne för snedvridna bilder, ironi och litterära referenser. Efter de första skivorna, som fortfarande låg nära folken, blev rockinriktningen tydlig med Dernières balises (avant mutation) 1981, följt av Soleil cherche futur (1982), Alambic / Sortie Sud (1984) och Météo für nada (1986). Under 1990‑talet spelade han in Chroniques bluesymentales (1990) i New York med Barry Reynolds och Fragments d’hébétude (1993) i Los Angeles med Chris Spedding, före La Tentation du bonheur (1996) och Le Bonheur de la tentation (1998). Resten av hans diskografi omfattar Défloration 13 (2001), Scandale mélancolique (2005), Amicalement blues (2007) med Paul Personne, samt Suppléments de mensonge (2011), Stratégie de l’inespoir (2014), utarbetad tillsammans med Lucas Thiéfaine, och Géographie du vide (2021). På scen har Hubert‑Félix Thiéfaine länge växlat mellan stora arenor som Olympia, Zénith eller Bercy och mer akustiska format, vilket turnéerna Unplugged och Replugged visar.