Hooverphonic

Hooverphonic bildades 1995 i Sint‑Niklaas, Belgien, kring Alex Callier och Raymond Geerts. Gruppens första namn var Hoover, men det ändrades snabbt till Hooverphonic. Ursprungligen förknippade med trip hop utvecklade de snabbt ett bredare uttryck med influenser från electronica, dream pop, indie pop och alternativ rock, och de har en tydlig förkärlek för orkestreringar, filmiska stämningar och noggrant utformade melodier. Debutalbumet A New Stereophonic Sound Spectacular (1996) lade grunden med låten ”2Wicky”, som fick stort genomslag via filmen Stealing Beauty. Med Geike Arnaert som sångerska från 1997 förfinade Hooverphonic sitt mer omfattande ljud på Blue Wonder Power Milk (1998), The Magnificent Tree (2000) och Hooverphonic Presents Jackie Cane (2002), innan de utforskade ett orkestralt format på Sit Down and Listen to Hooverphonic (2003). Därefter kom No More Sweet Music/More Sweet Music (2005) och The President of the LSD Golf Club (2007). Efter flera vokalbyten, bland andra Noémie Wolfs och senare Luka Cruysberghs, återförenades Hooverphonic med Geike Arnaert 2020. Bandet representerade Belgien i Eurovision 2021 med ”The Wrong Place” och gav sedan ut Hidden Stories (2021) och Fake Is the New Dope (2024).