Francesco Tristano

Född i Luxemburg 1981 har Francesco Tristano sedan början av 2000-talet utvecklat en karriär som rör sig mellan klassiskt piano, komposition och elektronisk musik. Utbildad vid Juilliard School har Tristano först gjort sig känd i klaverrepertoaren, från Bach till Frescobaldi, Buxtehude, Ravel eller Berio, med ständig fokus på växelverkan mellan gammalt skrivande, samtida musik och improvisation. Denna ansats återkommer i album som Not For Piano (2007), Idiosynkrasia (2010), BachCage (2011), Long Walk (2012), Tokyo Stories (2019), On Early Music (2021), följt av fullständiga Bach engelska sviter (2023) och Partitorna (2024). Parallellt har Tristano regelbundet varit närvarande på elektroniska scener, där hans spel förenar techno-pulsation, minimalism och upprepade texturer utan att överge sitt pianistiska språk. Hans samarbeten med Carl Craig, Moritz von Oswald, Derrick May, Chilly Gonzales eller Alice Sara Ott belyser denna cirkulation mellan klubbar, konserthus och transversal festivaler. Han grundade också 2001 New Bach Players-ensemblen och deltog i Aufgang-gruppen bredvid Rami Khalifé och Aymeric Westrich.