Enrico Macias

Född 1938 i Constantine, då en del av franska Algeriet, gjorde Gaston Ghrenassia — snart känd under namnet Enrico Macias — sig ett namn på den franskspråkiga sångscenen under 1960‑talet med ett repertoar präglat av hans barndom i den algeriska judiska gemenskapen och av arabo‑andalusisk musik. Utbildad som gitarrist vid sidan av Cheikh Raymond bosatte han sig i Frankrike 1961 efter Algeriets självständighetskrig och uppmärksammades redan 1962 med sången ”Adieu mon pays”, som satte exil och minne i centrum för hans texter. Enrico Macias utvecklade därefter en produktion som rör sig mellan fransk chanson, medelhavsmelodier och mellanöstliga influenser — med chaâbi‑inspirerade rytmer, andalusiska inslag och format som påminner om 1960‑ och 1970‑talets varieté. Med framträdanden på stora scener i Paris och turnéer i många länder upprätthöll han starka band till publik i Nordafrika, Mellanöstern och Europa; han sjöng främst på franska, men också då och då på andra språk. Under decennierna fortsatte han med inspelningar och konserter; i hans texter återkommer teman som nostalgi, överföring av traditioner, relationen till Medelhavet och frågor om kulturell samexistens, vilket placerar Enrico Macias i en långvarig berättelse mellan Frankrike och den medelhavsinspirerade världen.