Emmanuelle Parrenin

Aktiv sedan början av 1970-talet är Emmanuelle Parrenin en del av förnyelsen av traditionell musik i Frankrike, i skärningspunkten mellan folk, gammal sång och ett experimentellt förhållningssätt till ljud. Uppväxt i en musikmiljö präglad av klassisk musik deltar hon i de tidiga fältinsamlingarna och på franska folk-scener, därefter samarbetar hon med musiker kopplade till Mélusine och Gentiane. Hennes första inspelningar visar redan hennes intresse för det traditionella repertoaren, innan skivor ges ut med Phil Fromont såsom La Maumariée (1974) och Château dans les nuages (1975). Med Maison Rose (1977) utvecklar Emmanuelle Parrenin en mer personlig stil som blandar sång, harpa, Épinette des Vosges, vielle à roue och sparsamma texturer. Hon uppträder även på Douar Nevez av Dan Ar Braz (1976). Efter en mer diskret skivnärvaro återvänder hon till förgrunden under 2010-talet med Maison Cube (2011), och fortsätter denna dialog mellan tradition, drone folk och fria former på Pérélandra (2017), Jours de Grève (2021) med Detlef Weinrich och Targala, la maison qui n'en est pas une (2022). På scenen rör sig Emmanuelle Parrenin i ett repertory där gamla timbres, dron- och improvisation har en central plats.