Andy Irvine

Född i St John’s Wood i London 1942 har Andy Irvine genom årtiondena etablerat sig som en central röst inom irländsk folkmusik, samtidigt som han bibehåller ett brett fäste i engelska, skotska, amerikanska och balkanska repertoarer. Först barnskådespelare vände han sig mot musiken i början av 1960-talet efter att ha slagit sig ner i Dublin, där han besökte den spirande folk-scenen och senare var med och grundade Sweeney’s Men 1966. Hans arbete med mandolin, mandola och framför allt bouzouki, vars integration i irländsk musik han bidrar till, kom senare att prägla Planxty’s estetik, gruppen som bildades 1972 av Christy Moore, Dónal Lunny och Liam O’Flynn. Andy Irvine utvecklar där ett melodiskt och kontrapunktiskt spel, liksom ett repertoire som rymmer traditionella sånger och egna kompositioner som 'West Coast of Clare' eller 'Thousands Are Sailing'. Hans resor till Östeuropa i slutet av 1960-talet, särskilt till Bulgarien och Balkanen, påverkar varaktigt hans rytmiska och modala tillvägagångssätt. Parallellellt med sin solokarriär — bland annat illustrerad av Rainy Sundays... Windy Dreams (1980), Rude Awakening (1991), Rain on the Roof (1996), Way Out Yonder (2000) och Abocurragh (2010) — har Andy Irvine haft många konstellationer och samarbeten, från Patrick Street till Mozaik, och duetter med Paul Brady, Dick Gaughan eller Rens van der Zalm, och rört sig utan att stanna mellan irländsk tradition, sångtradition och öppningar till musik från sydöstra Europa.