Alfredo Rodriguez

Född i Havanna 1936 och försvunnen i Paris 2005 utvecklade Alfredo Rodríguez en karriär mellan Kuba, New York, Miami och Frankrike, i skärningspunkten mellan latin-jazz och kubansk musik. Som pianist och orkesterdirektör ingår Rodríguez i en afro-kubansk estetik, näring av hans kubanska rötter, descarga, bolero och danzón, med ett spel präglat av Peruchíns och Lilí Martínez pianotraditioner men också av en mer harmonisk känslighet ärvt från den klassiska repertoaren. Bosatt i New York i början av 1960-talet spelade han med många latinamerikanska ensembler, särskilt Conjunto Sensación, Joe Cuba, José Fajardo, Charanga 76, och därefter ackompanjerade eller spelade in med artister som Carlos "Patato" Valdés, Tito Puente, Celia Cruz eller Justo Betancourt. Från 1983 öppnade hans bosättning i Paris en ny fas, mer fokuserad på hans personliga projekt. Alfredo Rodríguez gav då ut Sonido sólido 1983, Monsieur oh la la 1985, Cuba-New York-Paris 1991 och Para Yoya 1993, följt av Cuba linda 1997 och Cuban Jazz 2002. Man hittar honom också i Jesús Alemanys Cubanismo-äventyr samt i det panafrikanska projektet Africando. Fram till livets slut höll Alfredo Rodríguez fast vid en mycket rytmisk piano-tillnärmning, tät men läsbar, där improvisation förblev kopplad till formerna och pulsen i kubansk musik.