Monica Naranjo

Född i Figueres i Katalonien har Mónica Naranjo sedan mitten av 1990‑talet byggt upp en karriär som rör sig mellan spanskspråkig pop, dance‑pop, rock och en dramatisk, scenisk uttrycksform. Hennes första album, Mónica Naranjo (1994), släpptes först i Mexiko, där hon slog igenom, innan hon befäste sin närvaro i Spanien med Palabra de mujer (1997). Genom sina skivor har hon vidgat sitt uttryck genom elektroniska arrangemang, orkestrerade ballader och en tydlig förkärlek för konceptalbum, som Minage (2000), ett album centrerat kring Minas repertoar, samt Chicas Malas (2001), Tarántula (2008), 4.0 (2014) och Lubna (2016). Hennes musik växlar mellan popiga refränger, rockens spänning, dance‑inslag och mer lyriska partier, med stort fokus på vokal tolkning och iscensättning. Mónica Naranjo har också framfört sitt material i skiftande scenkonstellationer, från symfoniska konserter till mer avskalade format. Aktiv mellan Spanien och Latinamerika har hon under flera decennier bedrivit en skiv- och scenkarriär som rör sig över flera uttrycksregister utan att begränsa sig till en enda estetik.