Klaus Hoffmann

Född i Berlin 1951 utvecklade Klaus Hoffmann tidigt en dubbel karriär som sångare och skådespelare inom den tyska kulturscenen. Först utbildad som skådespelare, gjorde han sig bemärkt i teatern och på televisionen innan han från 1975 gav ut sitt första självbetitlade album ”Klaus Hoffmann” (1975), vilket placerade honom i traditionen av Liedermacher och i chanson-inspirerade sånger med frankofon prägel. Hoffmanns musik förenar tysk vise/tradition, influenser från Jacques Brel och popballader med sparsamma arrangemang där sång, piano och gitarr står i centrum; hans narrativt präglade texter är ofta rotade i vardagsliv, minne och staden Berlin. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet fördjupade han sitt arbete med att tolka Brel till tyska, vilket blev en viktig del av hans repertoar på scen och i studio. Parallellt med sina regelbundna inspelningar fortsatte han sin skådespelarkarriär i film och tv och medverkade i flera tyska produktioner, samtidigt som han förblev förknippad med en intim, teatral chanson-estetik.