Peter Hammill

Född i Ealing i västra London och delvis utbildad i Manchester, där han i slutet av 1960‑talet bildade Van der Graaf Generator, utvecklade Peter Hammill parallellt en solokarriär som följer bandets historia. Hans låtskrivande befinner sig inledningsvis i det progressiva rock‑ och art rock‑landskapet, med stor vikt vid vokal spänning, dynamikväxlingar och arrangemang som sträcker sig från piano eller gitarr i solo till mer elektriska och experimentella former. Hammill gav ut sitt första egentliga soloalbum, Fool’s Mate, 1971, följt av framstående skivor som Chameleon in the Shadow of the Night (1973), The Silent Corner and the Empty Stage (1974), Nadir’s Big Chance (1975), Over (1977) och pH7 (1979), som visar en förskjutning från progressivt till mer kompakta format, ibland nära new wave och en nervig rock som stundtals förebådar post‑punk. Under årtiondena växlade han mellan solokonserter och varierande konstellationer, däribland K Group i början av 1980‑talet, samarbetade med bland andra Robert Fripp, Gary Lucas och Isildurs Bane, komponerade operan The Fall of the House of Usher som gavs ut 1991 och fortsatte en jämn utgivningstakt fram till In Translation 2021, samtidigt som han förblev aktiv i Van der Graaf Generator.