Grégoire Jokic

Efter konservatorieutbildningen utvecklar Grégoire Jokic ett soloprojekt som befinner sig mellan samtida piano och melodisk elektronik, med ett precist arbete kring texturer, rymd och låtarnas förlopp. Innan han bestämde sig för denna riktning spelade han i rock- och jazzband — en bakgrund som fortfarande ger rytmisk smidighet och en organisk dimension åt hans kompositioner. Upptäckten av musiken från Jon Hopkins och Max Cooper blev ett vägskäl och fick honom att skapa ett personligt språk där pianot intar en central plats, ibland exponerat, ibland upplöst i en mer atmosfärisk ljudmassa. Hans musik rör sig mellan tydliga melodilinjer, mjuk elektronik, återhållen spänning och en ibland melankolisk ton. Jokic har också vidgat detta ramverk genom att integrera sång i vissa kompositioner, med sin egen röst och genom tillfälliga samarbeten som med Nina Versyp eller Heroe. På scen förlänger detta repertoar dialogen mellan pianospel och elektronisk komposition i en sparsmakad och direkt form.