Baba Zula

Förankrat i Istanbul i mitten av 1990‑talet utvecklade Baba Zula en form av anatolisk psykedelisk musik som blandar traditionell turkisk musik, dub, experimentell rock och elektroniska inslag. Bildat kring Murat Ertel och Levent Akman efter erfarenheten i gruppen Zen, fungerar Baba Zula som en öppen kärna som ofta kompletteras av olika instrumentalister och sångare, vilket skapar en rörlig estetik mellan improvisation och strukturerade kompositioner. Bandets första internationella synlighet kom med filmmusiken till "Tabutta Rövaşata" 1996, följt av flera studioalbum, bland andra "Duble Oryantal" (2005), "Gecekondu" (2010), "34 Oto Sanayi" (2014) och "Derin Derin" (2019), där hypnotiska rytmer, motiv från Anatoliens landsbygdsmusik och referenser till 1970‑talets psykedeliska scen möts. På scen föredrar Baba Zula långa instrumentala former och en performativ dimension som placerar dem både i oberoende rockkretsar och på vissa festivaler för världsmusik och elektronisk kultur. Samarbetsprojekt med Alexander Hacke och producenten Mad Professor samt bandets medverkan i Fatih Akins dokumentärfilm "Crossing the Bridge: The Sound of Istanbul" har stärkt gruppens förankring i skärningspunkten mellan turkiska, europeiska och diasporakulturer.