Armand

Herman George van Loenhout, känd som Armand, född i Eindhoven 1946 och död i samma stad 2015, förde från mitten av 1960‑talet fram en nederländsk protestsång präglad av folk, pop och hippieimaginär. Efter engagemang i grupperna Shannon Boys och Les Gilets och en övergång till solokarriär slog Armand igenom 1967 med «Ben ik te min» och följde samma år upp med «Blommenkinders» — två låtar som fastställde hans direkta, sociala och gärna protestinriktade stil. Hans musik bygger på sparsmakade arrangemang med fokus på röst, akustisk gitarr och munspel, och texterna kännetecknas av samhällskritik, antimilitarism, individuell frihet och försvar av cannabis. Efter albumen Armand (1967) och Blommenkinders (1968) följde Armand en mer självständig bana med Rue de la Paix (1972), Een beetje vriendelijkheid (1974), Terug naar de aarde (1976) och Nachtbraken (1981) och förblev verksam på Nederländernas alternativa scener långt efter 1960‑talet. Under 1990‑ och 2000‑talen fortsatte Armand att spela in och uppträda, innan han återkom i rampljuset 2015 med Armand & The Kik, inspelad tillsammans med gruppen The Kik.