Chanson Plus Bifluorée

Född i Montpellier 1985 ur föreningen av duosen Le Gong du Balayeur och Le Mécanophone har Chanson Plus Bifluorée sedan starten utvecklat ett arbete som fokuserar på humoristisk sång, parodi och vokal polyfoni. Till en början bestående av fyra medlemmar fortsatte gruppen sedan sin resa som trio med Michel Puyau, Sylvain Richardot och Xavier Cherrier. Chanson Plus Bifluorée bygger sin identitet på kringstrykningar av klassiker ur fransk chanson, originella kompositioner och stilvariationer som spänner från varieté till pastisch av äldre eller teateriska former, med stor betoning på scenframträdanden och musikhall.Redan i slutet av 1980-talet blev gruppen uppmärksammad och etablerade sig i Paris i början av 1990-talet, med framträdanden särskilt på l’Européen, på Olympia, på Casino de Paris, på Bouffes-Parisiens, på Alhambra och på Festival d’Avignon, samtidigt som de gjorde omfattande turnéer i Frankrike. Deras diskografi omfattar bland annat Chanson plus bifluorée à l’Européen (1991), Pourquoi les girafes ? (1992), Jobard (1994), Au bilboquet des planètes (1999), Peinture à carreaux (2005), La plus folle histoire de la chanson, de la préhistoire au slam… (2009), Le Grand Casting (2014), À table ! (2018) och Au revoir et merci ! (2021). Under föreställningarna har Chanson Plus Bifluorée också utvecklat en fas som riktar sig till unga publik och projekt som blandar humor, covers, originalskrivande och förmedling av repertoaren.