Hugh Cornwell

Född i Tufnell Park i norra London slog Hugh Cornwell igenom i mitten av 1970‑talet som sångare och gitarrist i The Stranglers, där han förblev en av huvudkreatörerna fram till sin avresa 1990. Tidigare hade han tillbringat tid i Sverige med Johnny Sox. Han bidrog till att forma ett spänt och särpräglat sound—mittemellan rock, punkrock och new wave—kännetecknat av torra gitarrlinjer, sneda melodier och ett sångsätt som är både talat och huggande. Parallellt med arbetet i The Stranglers gav Cornwell redan 1979 ut Nosferatu tillsammans med Robert Williams och senare Wolf 1988. Hans solokarriär blev därefter mer regelbunden med utgåvor som CCW (1992), Wired (1993), Guilty (1997), Hi Fi (2000), Beyond Elysian Fields (2004), Hooverdam (2008), Totem and Taboo (2012) och Monster (2018). Beroende på period förenar hans musik nervös rock, mörk pop, diskret psykedelika, bluesinslag och mer akustiska format. Sedan 2000‑talet uppträder han ofta live i powertrio och bedriver dessutom författarskap utanför musiken, med självbiografiska essäer och romaner.